Vinden slet i hennes jacka när hon klättrade uppför spiraltrappan. Stenväggarna var fuktiga och trappstegen slitna av hundra års fotsteg. Fyren hade stått övergiven i årtionden men han hade fått nyckeln av kommunen för sitt fotografiprojekt. Dokumentera förfallet, sa han. Bevara minnet.
Hon hade följt med för att hon var nyfiken. Det sa hon i alla fall. I verkligheten hade hon följt med för att han hade frågat och hon hade aldrig kunnat säga nej till honom.
De nådde toppen. Lanterninen var tom men glasrutorna var intakta och utsikten var enorm. Klippor och vatten i alla riktningar och himlen vid horisonten färgad i orange och lila av solnedgången. Vinden tjöt runt tornet men häruppe, innanför glaset, var det stilla och varmt av dagens upplagrade sol.
Han ställde ifrån sig kameran och stod bredvid henne vid glaset. Deras axlar rörde vid varandra. Ljuset föll in från alla håll och målade deras ansikten i guld.
Hon vände sig mot honom. Han vände sig mot henne. Och allt det som aldrig sagts mellan dem på tre år av vänskap, av halvfärdiga meningar, av blickar som vek undan, allt det låg plötsligt naket i luften mellan dem.
Han kysste henne. Försiktigt, som om han var rädd att hon skulle försvinna. Hon la handen mot hans kind och kysste tillbaka och försiktigheten brann bort inom sekunder. Kyssen blev djup och krävande och hon drog honom mot sig med händerna i hans jacka.
De klädde av varandra i lanterninens gyllene ljus. Hans jacka först, sedan hennes. Hans tröja, hennes tröja. Varje plagg avslöjade mer hud och hans mun följde varje ny remsa av blottad kropp. Han kysste hennes nyckelben, hennes axlar, platsen mellan hennes bröst. Hon drog av honom hans byxor och kände honom hård genom kalsongtygen. Hennes hand slöt sig om honom och han drog in andan skarpt.
Golvet var av gammal ek, varmt av solen. Han bredde ut deras jackor och la henne ner. Kvällsljuset föll genom glasrutorna och la gyllene rutor över hennes nakna kropp. Han knäppte upp hennes jeans och drog dem ner tillsammans med trosorna, långsamt, kyssande varje centimeter av hud han blottade. Hennes lår, hennes knän, hennes anklar.
Han bredde isär hennes ben och la sig mellan dem. Hans mun kysste insidan av hennes lår och hon kände hans andetag mot sin mest känsliga hud. Han slickade henne med långa, breda drag och hon grep tag i jackorna under sig och stönade mot det runda glasrummet. Solnedgångens ljus flödade in och hon kände sig blottad och vacker och hänsynslöst begärd.
Han cirklade hennes klitoris med sin tunga och förde in sina fingrar i henne. Kurvade dem uppåt och hon kände trycket byggas djupt inuti sig. Hans rytm var tålmodig och oeftergivlig och hon rörde höfterna mot hans mun tills orgasmen bröt genom henne med en kraft som fick henne att ropa ut mot glasväggarna. Ekot studsade runt lanterninen och hon skälvde under hans mun.
Hon drog honom uppåt och rullade honom på rygg. Satte sig gränsle över honom och kände honom het och hård mot sitt sköte. Hon sänkte sig ner över honom långsamt, tog emot honom centimeter för centimeter, och de stönade båda i det gyllene ljuset.
Hon red honom medan solen sjönk. Rörde sig med långa, djupa rörelser och hans händer vandrade över hennes kropp som om han fotograferade henne med fingrarna. Hennes bröst, hennes midja, hennes höfter. Han reste sig till sittande och hon slog armarna om hans nacke och de rörde sig tillsammans, panna mot panna, andedräkt mot andedräkt.
Tempot ökade. Hans grepp om hennes höfter hårdnade och hon kände honom djupt inuti sig vid varje rörelse. Han la henne på rygg igen och knullade henne mot de utbredda jackorna, djupt och hårt, och hon slog benen om honom och drog honom närmare. Hans hand gled ner mellan dem och fann hennes klitoris och gned henne tills hon kom igen, tyst den här gången, med öppen mun och vidöppna ögon mot den brinnande himlen ovanför.
Han kom strax efter. Djupt inuti henne med ett stön som fyllde hela lanterninen. Hans kropp darrade mot hennes och hon höll honom tills den sista pulsationen ebbade ut.
De låg på golvet i fyren. Solen försvann under horisonten och ljuset övergick från guld till blått till grått. Glasrutorna speglade deras nakna kroppar i skymningen.
Hans fingrar flätade sig in i hennes.
Tre år, viskade hon.
Tre år, upprepade han.
Vinden tjöt runt tornet. De låg stilla.
Det var värt varje dag.